Kritiskt dygn för Dessi

16 augusti, 2011

I söndags blev Dessi förstoppad av någon anledning. Jag ringde måndag morgon till Ålands Smådjursklinik i Godby och frågade vad man kan göra och om det behöver visas upp. Fick en telefontid kl.12-13 (vet. skulle ringa upp) eftersom hon jag pratade med inte tyckte det var så farligt när allmäntillståndet inte var påverkat. Ingen ringde. 13.15 ringde jag upp och meddelade att ingen hade ringt och att jag verkligen ville prata med en veterinär så snabbt som möjligt. Fick ny telefontid kl.16 (vet. skulle ringa upp). Ingen ringde på hela kvällen.

Under dagen hade jag åkt till apoteket och köpt paraffin för att försöka mjuka upp magen. Gav det under dagen och på kvällen började Dessi kräkas, men var fortfarande pigg, och fortfarande förstoppad.

Tisdag morgon är Dessi fortfarande förstoppad och kräks. Ringer mycket frustrerad till Smådjurskliniken igen och frågar om det inte finns några tider att jag åtminstone får visa upp henne. Påpekar än en gång att ingen veterinär ringt mig än. Fick en tid kl.13, men kort efter att vi lagt på luren ringde de upp och frågade om vi kunde komma kl.10 redan.

Kastade mig i bilen med alla kattungar, kattmamma och mina tre döttrar.

Veterinären var mycket bekymrad. Dessi är nu uppsvullen i rumpan och måste sövas om vi vill försöka få bort förstoppningen. Alternativet är att låta henne somna in där och då. Jag ber dem ge henne en chans och ber dem söva henne trots att risken är mycket stor att hon inte vaknar igen.

Dessi får lugnande medel. Somnar liggandes i min famn med huvudet lutat mot mitt bröst. Hon förs iväg och sövs. Sitter med en stor klump i halsen och skakar av oro. De lirkar med hennes tarmar i 30 minuter, sen får jag äntligen tillbaka henne.

Hon har klarat sig så långt. Nu är det uppvaknandet som nästa tröskel.

Man är inte tuff som matte när man får en sån här krabat lagd i famnen med ett ömsint leende och orden ”Lugnt så här långt. Nu kan vi bara vänta och se.”

Även uppvaknandet gick bra. Vi har fått med oss Laxorin hem som hon ska svälja 3 gånger/dygn för att mjuka upp avföringen och bedövningssalva som vi ska smörja henne med.

Hon är grymt svullen i rumpan nu. Dubbelt så stor som när vi kom in. Det skär i hjärtat på mig när jag ser henne.

Problemet nu är att om inte svullnaden går ner, kommer avföring åter att stockas i rumpan på henne i fickorna som bildas av svullnaden. Om hon inte får igång bajsandet och får bort svullnaden till imorgon kväll, måste i låta henne somna in.

Behöver jag säga att jag ber till alla högre makter som finns?

Men det här SKA gå bra. Vi ska kämpa för henne. Ska se till att bedöva henne hela tiden så att svullnaden ger med sig och att hon får igång magen igen. Vi älskar ju den lilla tösen! Det ska bli en kisse värd sin vikt i guld. Hon ser ju till att dra sitt strå till stacken för att få titeln genom att skaffa sig rejäla veterinärskostnader. 🙂

Så, snälla alla där ute, håll tummar och tår för oss! Det här dygnet kommer att bli tufft för både henne och oss. Det sliter hjärtat i miljoner små partiklar att se henne vara sjuk.

 

Kram
matte Miina

2 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Previous Post
«
Next Post
»